Hur man räddar barn från tvättmaskiner - radiokrönika

Aftonbladet skriver om lillebrodern som råkade starta tvättmaskinen med sin 4-åriga syster i.
Flickan hade varit i maskinen i minst två minuter när hennes mamma hittade henne.
Enligt obduktionen dog flickan omgående efter att maskinen startat.

Det är såna här historier som får oss tvångsneurotiker att säga:
"Ja men där ser ni."
Det är bra att kolla en gång extra.
Det är bra att ha sladdar utdragna, så man inte utan att man tänker på det kommer åt en knapp, åsså vips så har man orsakat en smärre katastrof.

Låter det sjukligt...
Nja,
men faktum är att hela två procent av världens befolkning lider av tvångsneuroser. OCD, som det heter.
Obsessive compulsory disorder.
Man kollar.
Man räknar.
Man kanske måste ta i precis allting och man kanske borstar tänderna så att tandköttet blöder och då borstar man lite till.
En tvångsneurotikers vägar äro outgrundliga. Det ligger inte någon som helst logik i tvångshandlingar.

En gång frågade jag en som är kunnig i ämnet hur det kommer sig att den här sjukdomen över huvudtaget finns.
"Ja, men tänk", sa hon. "Tänk att du kanske hade bacillskräck förr i tiden, tvättade dig och höll rent i den mån det gick, kanske under medeltiden och så förde du över det beteendet på dina barn, inte sjukdomen, men ändå renhållningen, och då kanske den familjegrenen blev livskraftigare än andra."
Vem vet...

USA brukar säga att OCD kostar kostar staten så och så många biljarder kronor per år.
Jag brukar tänka på hur mycket pengar man sparat in på tvångsneurotikerna.
Tänk på alla presumtiva faror som avvärjts på grund av deras minutiösa koll av saker och ting.
Nu vet jag inte om den stackars flickan stått att rädda i alla fall, men för tvångsneurotikerna är det i alla fall
en tröstande tänke.