Rapport från en nyhetschef

Radio Gävleborgs fjärde utflyttade dag..
..blev på många sätt minnesvärd:

Kanalchef Leif fullt upptagen som källarmästare - serverar parmaskinka i Uppsala och gräddtårta i Gävle.

Katastoflarm när städerska misstänks ha låtit CC:s katt Kurt smita från sitt hotellrum i Uppsala.

Matförgiftade Torbjörn tillfrisknar av chocken.

Ingen Kurt någonstans- Groop föreslår att leta vid Åsgränd.

Jocke publicerar hemska detaljer om hur fångade lodjur försöker gnaga sig ur fällan.

En redaktionell diskussion om tidelag utbryter helt omotiverat.

Passerkortssystemet stängs av och Stålberg varnar ALLA för att fångas mellan dörrarna i receptionen.

Sovande Kurt återfinns bakom en list under en säng.

Magnus HF:ar från Ericssons i Hudik och blir fast i väntan på VD.

Groop upptäcker att telefonerna har fungerat i mer i 24 timmar..

Ingen gnager sig ur receptionen - passerkortssystemet slås på igen.

Magnus laddar ur HF-bilens batteri och fastnar i fällan.

Teknikerna testar att sända från Gävle igen.

På lördag SKA allt fungera som vanligt, lovar dom.

Avvakta veckobrev för mer faktaspäckad info.

Mvh

Kända tvångsneurotiker III

Nikola Tesla - (10 July 1856 – 7 January 1943)
"The man who invented the 20th Century"
Nikola Tesla led av bacillskräck, han avskydde att ta i runda objekt, ogillade allt hår utom sitt eget och smycken gjorde honom illamående. Han tvångsade på siffran tre. Till exempel använde han alltid 18 servietter (3 x 6, saker som går att dela med tre) när han åt. Han var alltid tvungen att försöka uppskatta massan av vad han åt, och han vägrade att äta ensam med en kvinna.

Kända tvångsneurotiker II

Donald Trump lider av borderline OCD.
Han lider av bacillskräck vilket bland annat leder till att han aldrig skakar hand med någon, särskilt inte lärare. Om Donald Trump åker hiss, rör han aldrig knappen som leder till bottenvåningen.

Kända tvångsneurotiker I

Justin Timberlake lider av OCD och ADD.
Saker och ting måste ligga korrekt, allt på ett bord måste till exempel ligga perfekt, gärna i linje med bordsskivan. Han har bara en viss sorts mat i kyl och frys. Fel mat ger ångest.

Jakten på den försvunna katten

Nu när jag kom hem efter att ha sänt lunchen och öppnade dörren till rum 401 så var rummet nystädat och Kurt spårlöst försvunnen.
Jag tittade överallt, två städerskor som inte trodde mig (dels hon som städat mitt rum och som sett att han inte sprang ut....) var in och letade och, nej han var borta. Hotel Svava har fyra vånignar och väldigt många rum på varje våning.

Tillslut hade jag styrt upp alla städerskor, min stackars magsjuke kollega Tobey i 432:an och receptionisten och vi gick från rum till rum. Tobey var till och med ut i garaget och ut på gatan. Jag var nära gråt men höll mig.
Det var jättehemskt.

"Näe", sa tillslut en tjock städerska som också hade en katt som heter Kurt (!).
" Vi tar och tittar en gång till hos dig, man vet inte med dom där katterna."

Han låg under sängen. Som om ingenting hade hänt.
Tydligen hade han legat mellan vägglisten och draperingen på sängen och gjort sig smal som ett litet jag vet inte vad.
Katter är magiska, det vet jag, men att dom dessutom kan göra sig osynliga och ändra storlek...
Den lille katten upphör aldrig att förvåna mig.

Jo jag undrar...

Jag sitter och sänder lunchen i SR Gävleborg och för skojs skull, eftersom sändningen är automatiserad och jag bara sänder ut den utan att behöva prata, så fördriver jag tiden med att googla mig själv.
I alla fall så hittar jag en gammal recension av "Sverige Finland".
Det står: "Charlotta Cederlöf debuterar här med sin första rena ungdomsbok, kanske en föregångare till de tidigare titlarna Hello Love! samt Och likväl rör hon sig. Lättläst och rolig är boken perfekt underhållning för alla läshungriga, från ca 11 år och uppåt. "

Jag undrar; när upphör man att vara läshungrig? När man är 14? Tidigare? Kanske är man läshungrig till man blir myndig. Man hör aldrig att stora vuxna männsikor är läshungriga. Vuxna tycker om att läsa, är bokmalar. Interlektuella.
Och det låter så tråkigt.
Jag vill vara läshungrig resten av mitt liv. Jag vill törsta efter det skrivna ordet.

Gaza i Uppsala

När jag var ute och gick i min palestinasjal hamnade jag i en manifestation.

Anatomiska Teatern

1984 bildade jag, Matte Eriksson, Björken och Mattes brorsa bandet "Anatomiska Teatern".
När jag gick förbi Gustavianum i kväll försökte jag komma ihåg någon av våra texter, men så kom jag på att det fantastiska och speciella med Anatomiska Teatern var att vi inte hade några texter.
Vi improviserade.
Vi gjorde en spelning på Andersbergs ungdomsgård men sen flyttade jag till London och vi splittrades redan 1985.

Ohyra av bibliska proportioner - radiokrönika

I morse när jag satt på kontoret och läste tidningar om torkan i Argentina, börsen i USA, börsen i resten av världen,
klimatrapporter, kriget i Gaza och annat elände spelade radion plötsligt The Ark med It Takes A Fool To Remain Sane och precis just då föll mina ögon på notisen från TT om kvinnan i Kalifornien som chockade omvärlden med att nedkomma med åtta små bebisar.
Och det kändes inte alls konstigt.

Visst är det väl så att när världen är orättvis så händer de konstigaste saker, ungefär som gräshoppshorderna i Egypten. När farao var orättvis så kom ju gräshopporna
"över hela Egyptens land och slogo i stor
mängd ned över hela Egyptens område; en sådan myckenhet av
gräshoppor hade aldrig tillförne kommit och skall icke heller
hädanefter komma.
De övertäckte hela marken, så att marken blev mörk; och de åto
upp alla örter i landet och all frukt på träden, allt som haglet
hade lämnat kvar; intet grönt blev kvar på träden eller på
markens örter i hela Egyptens land.
(Andra Mosebok (Exodus), 10 Kapitlet )

Nu attackerar armemaskar - alltså otäcka larver - hundratals byar i Liberia och Guinea som äter sönder i stort sett all växtlighet, och förorenar dessutom vattnet med sin avföring.
I finland har man fått stänga ett dagis på grund av en invasion av kackerlackor som sägs vara svåra att bekämpa (Det är väl kackerlackor som är de enda varelserna som kan överleva ett atomkrig) och man vill inte ta några risker. "De kan ha lagt ägg".

Därför är det inta alls konstigt att nån helt plötsligt föder åtta barn.
Visst är det roligt och och ett litet under men är det normalt? Eller är det ett tidens tecken?

I Japan, ett land där tolv timmars arbetsdag tillhör vanligheterna, låter elektronikföretaget Canon sin personal gå hem tidigare två gånger i veckan. Syftet är uttalat: Att uppmuntra personalen att skaffa fler barn.
I Japan föds 1,34 barn per kvinna, betydligt färre än de två barn som skulle behövas för att befolkning inte ska minska, enligt landets myndigheter.

Som sagt var
Ola salo kunde inte ha haft mer rätt:
It takes a fool to remain sane.

Uppsala by night

Katternas övergångsställe

I Uppsala har katterna egna övergångsställen.

Kurt i Uppsala

Kurt bor på hotell. Jag har berättat för honom att Pelle Svanslös kommer från Uppsala, och att det finns små speciella katt-övergångsställen där. Han verkar helt ointresserad.
Däremot föll han för fåtöljen i hotellrummet.

Storvulna filmer med brandtal - krönika

Som ni vet är jag oehrört svag för filmer där ädla män slåss med svärd och som, när allt ser som absolut mörkast ut, håller ett brandtal som får männen och kvinnorna i filmen att gladeligen kasta sig in i döden eller vad hemskt som helst och man kan med90 procents säkerhet säga att vid det här laget i filmen gråter charlotta.
Amerikanarna är fantomer på att skriva brandtal till filmer omgodhet, onska och rättvisa, så det vore ju underligt om de inte klarade det i verkliga livet.
Jag undrar vem som skriver president Obamas tal. Om det är så att han gör det själv, har han enligt mig en lysande framtida karriär som manusförfattare när han kliver ner från presidenttronen.
För obamas tal igår var faktiskt precis som på film, hos mig tryckte talet på de rätta knapparna, och kalla mig fånig och blödig, men ja jag grät på rätt ställe.

Ibland är CNN bättre än film.
Jag kommer ihåg när man gick och köpte läsk och chips och satt hela nätterna och såg på gulfkriget, eller när man i någon slags vacuum satt och såg på händelserna runt den elfte sepetmber 2001.
Och det blir som på film.
Man kan glömma att att det faktiskt händer på riktigt och då blir det plötsligt en helt annan vinkel på säget att man inte kan skilja på fiktion och verklighet...

Om det blir som President Obama sa att de goda överlever och får varann och det blir fred på jorden vet jag inte om det ändå kanske är film men för känslans skull låtsas jag att det är verklighet.

När kyrktak rasar in - krönika

Brandmän i Brasiliens största stad Sao Paulo arbetade på måndagsmorgonen med sökandet efter kroppar i en kyrka där taket kollapsade på söndagskvällen. Minst sju kyrkobesökare dödades och 57 skadades.

Jag vet inte, men kyrkor hör inte till byggnader som ska rasa in. I kyrkor ska man finna andrum, även om man är flykting eller tjuv. Alla är lika inför Gud, säger dom som vet.
Men nu är det inte så, för vi lever i en tid där kyrktak och sjukhustak rasar in.
I bland eller för det mesta är det lätt att helt fölora hoppet och tron, vilken tro det än må vara.
Tron på Gud, Allah, fred, budda, mänskligheten.

Finns det nån manual för hur man ska göra för att inte tappa tron.

Tja, man kan till exempel läsa notiserna i morgontidningar från små städer och förfasas över att nån klottrat på en skördetröska, att det är älgar på väg eller att en något överförfriskad yngling hittades irrande i landstingets korridorer under lördagnatten.

Man kan leta efter rörande filmer med gulliga djur på you tube, som till exempel om lejonet Christian. Leta efter den lilla filmen så får du tillbaka lite hopp och tro på människan.

Min lillasyster brukar titta med vad hon kallar suddig blick när det blir för spännande i en match tillexempel, eller när hon ser något hemskt i en film.
kanske det är ett sätt.

Ett sätt som vi kan kosta på oss eftersom vi bor och lever i ett land där kyrktak inte rasar in.

Horoskop v4 - Kräftan

It's best to do what you have to and then go with the flow.

Klart och betalt som Patrik säger.
Keep it simpel.
Nice.

iGoogle therefore I am

Jag tillbringade större delen av gårdagskvällen med att möblera omkring på iGoogle för att skapa den perfekta CC -customiserade sidan. Ingenting längre bort än startsidan och att så snabbt som möjligt få överblick över alla små och stora comunitys som man bebor. Dessutom, eftersom jag är tvångsneurotiker och måste kolla alla mail och om det kommit in något nytt på facebook innan jag lägger mig och allt skall göras i rätt ordning, annars måste jag börja om, så är denna iGoogle-uppfinning en lisa för själen. Att spara tid är tämligen ovanligt för tvångsneurotiker.
Oftast är det tvärt om.

En lektion i dykning

Ett avslappnat förhållningssätt till vattnet är alltid ett plus.

Materazzis tatueringar

...dessutom är han tvångsneurotiker, vilket ju bara gör honom till en ännu bättre mänsika.

Kurt kommenterar den nya micron

Gulliga djur

På den gamla goda tiden när man skrev vykort till radioprogrammen uppmanade jag alltid lyssnarna att skicka bilder med gulliga djur, företrädelsevis katter. Nu finns de gulliga djuren lite här och var. Det är viktigt att ha rörande historier och gulliga djur i en blogg. Så man kan göra gulliga ljud och prata lite barnspråk nästan och glömma altt det vidriga och tråkiga och skiten för ett ögonblick. Det funkar i alla fall för mig. Om det även funkar på dig. Varsågod!

Gör en sak om dagen som du kan vara stolt över... Krönika

...sa Stakka Bo i en intervju en gång när han var up and coming och rappade tillsammans med en Oscar och gjorde videos till Madonna.
Jag har anammat det.
Tror jag.
Ibland i alla fall.
Det här en sak om dagen är inte fråga om att du ska göra något storvulet som att till exempel sätta in två hundra kronor till fattiga barn eller att du väljer att tanka E85 istället för ond 98 oktan, de är iof oxå ämabla och jättebra saker, nej det här en sak om dagen ska vara något som du tycker är jobbigt, som du går och gruvar dig för, för att det kräver lite jobb.

Så vad menade Stakka Bo?
Jo så här:
Gör en sak om dagen som gör dig till en mer målmedveten människa som lyckas mer i arbetslivet och överhuvudtaget med var du förutsätter dig att göra. Det kan vara saker som att:
Rensa golvbrunnen
Städa under badkaret
göra ren ugnen
rensa ur förrådet
ta itumed skafferiet
deklarera i förtid....

Och det funkar!
De eftermiddagarna när jag sovit middag och bara går omkring och är rastlös anammar jag Stakka Bos "En sak om dagen" tips.
Igår till exempel städade jag bakom spisen.
Fy fan.
Men vad bra det känndes efteråt.
En form av inre tillfredsställelse som ger en god natts sömn.
Man har inte räddat världen, din bästa kompis kanske inte blivit lyckligare men du mår bättre, för det här handlar bara om dig.
Nästan som en form av mental spikmatta.
och vem har sagt att just spa, sex, gym och utlandsresor ger dig den ultimata lyckan, när du helt gratis kan dyka in under spisen och komma ut som en ny männsika.

Snus i rymden - Krönika

När jag var i kina visste jag aldrig var jag skulle göra av mitt snus. Alltså snuset som jag lade ut.
Jag snusar portionssnus och i sverige så har man den inte allt för trevliga vanan att göra sig av med snuset lite här och där, bara så där, nånstans på marken, ut genom bilförnstret, i parken... Eller nu kan man ju faktiskt även användq sig av de små snusaskkopparna i locket på portionsdosorna.

I kina kastade ingen nånting nånstans. Det satt plakat på på himelskq fridens torg om att man inte fick spotta melonkärnor på folkets monument och överallt gick små städare med munskydd runt och sopade upp osynligt skräp.
Pekingparadoxen.
Du kan nästan inte andas luften men du håller rent runt om kring dig. Men det är en annan historia.

På mount everest får man larmrapporter om hur bergsbestigarna skräpar ner och nu har ännu ett debacle uppstått i nedskräpningens tecken.
Rymdskräpet.
En astronaut, Heidi Piper,från rymdfärjan Endeavour tappade nämligen sin verktygsväska under en rymdpromenad igår och fick hjälplöst se den flyta ut i tomma intet.
Heidi hade just börjat arbetet på en solpanel på rymdstationen ISS när olyckan inträffade. Nasa visade livebilder på hur verktygsväskan, med alla verktyg, gled iväg efter att Heidi tagit bort fett som läckt ut från en fettpistol ned över väskans innehåll.
Nu var ju Astronaut-Heidi inte helt handfallen utan hon lånade då verktyg från sin kompanjon Steve Bowen, som hade samma verktyg i sin väska.

Om austronaterna skulle snusa, undrar vad dom skulle göra av det?
Portionssnus måste ju vara en perfekt austronatdrog.
Kommer det inom nåt decennium att flyta runt små små snuskuddar i en evig bana tillsammans med Haide Pipers verktygsväska.
I evgiheternas evighet.