Kisse tassar i trafiken

UTRIKESNYTT I KORTHET från TT

Trots att ljuset slagit om till grönt vägrade nederländaren Cees Schuurmans att köra. I två minuter stod han kvar, till andra bilisters förtret, vilket renderade honom motsvarande drygt 800 kronor i böter. Men nu får han pengarna tillbaka sedan han framgångsrikt överklagat bötesförläggandet. Han väntade på att en katt skulle korsa gatan. Domstolen i Rotterdam konstaterade att det saknas bevis för att någon katt inte korsat gatan. (TT-AFP)

Kisse tassar på balkongen.

Kurt bestämde sig egentligen för att sluta gå ut redan i Gamla Enskede. Han tyckte att det var mycket bättre om han satt i fönstret en trappa upp och såg ut över baksidan av HSB-längan. Naturligtvis skulle fönstret vara öppet när han satt där. Sommar som vinter.
När vi flyttade till Gävle var Kurt sur i två veckor. Han kamperade i klädkammaren och kom ut bara för att titta på mig och jama ilsket.
Nu har vi bott här i sex år. Kurt äger balkongen. Ett exakt lagom stort universum för lille katten. Sopbilar, snöplogar och andra stora saker är alltid på behörigt avstånd, och skulle det ändå bli hemskt kan man 1.gömma sig under en bänk med blommor på eller 2. Springa in till köket i andra änden av lägenheten. Där kan man äta. Det är också bra.

Kalenderflickor

En vanlig söndag i Gävle.

En sångtext i snön II

Not to touch the Earth
Not to see the Sun
Nothing left to do, but run, run, run
Let's run, let's run

-The Doors

Och där stod ett gäng djur och tittade

På min promenad i hemlingby gick jag förbi ett gäng får som stod och åt lunch. Ett får tittade på mig och sade:
"Vem är ni?"

Det blev vinter

Har klimatet tillfälligt läkt eller är det helt enkelt så att Golfströmmen vänt oss ryggen.

En sångtext i snön

Watch out where the huskies go, and dont you eat that yellow snow

-Frank Zappa

Antikrundor och trevlighetsfascism

Jag sitter och tvångstittar på Antikrundan.
Min mammas kompis ska vara med, eller egentligen är det mammas och min kompis som vi lärde känna på Santorini sommaren 1995 när jag var där och var alldeles yr i huvudet för jag hade gjort slut med Fredrik Bladh och fyllt 30 och min lillasyster hade gift sig.
Mamma har hört av sig tre miljoner gånger om detta avsnitt av antikrundan. Hon har till och med ringt och berättat att hon tror att hon sett vår kompis i trailers för programmet.
Den andra gången jag träffade vår kompis som är med i Antikrundan idag var sommaren 1997 när mamma och jag hade varit på dop i Karlstad och jag var helt yr i huvudet och förvirrad eftersom pappa hade blivit bypass-opererad och jag tvångsade som bara den eftersom han faktiskt legat på akademiska sjukhuset och haft hjärtat bredvid sig i stället för där det egentligen ska sitta, och är det någonting som gör mig orolig är det när människor jag tycker om har hjärtat någon annanstans än där det ska vara. Det blir ett otroligt räknande och väldigt många omtag såna gånger.
Således har jag ett ganska kluvet förhållande till santorinivännen. Hon är underbar men jag blir lite ledsen och förvirrad av henne.

Jag tittar aldrig på Antikrundan annars.
Jag ser inte På spåret heller.
Inte Dobido.
Och definitivt inte Så ska det låta.
Jag tror att det har och göra med att programmen är så trevliga så att de gör mig illa till mods.
Sverigetrevligt. SVT-trevligt.
Jag blir lite rädd och osäker av sån tv. Som att det är nån som försöker lura mig genom att visa mig bilder på trevliga saker. Som att om hela världen var som Antikrundan och Så ska det låta och På spåret så skulle det inte finnas något obekvämt och illaluktande i landet.
Desstuom är man evigt exkluderad från trevlighetens interngäng. Du får titta på men du får aldrig vara med. Om du vill vara med så måste du vara programledare för något annat trevligt program. Dobidoo tävlar i Så ska det låta, Antikrundan tävlar i På spåret. Nu får ju gemene man vara med i Antikrundan, men för att vi ska förstå att vi ändå inte riktigt får vara med har man hela tiden en kö i bild med andra som också vill vara med och få sina saker värderade, men dom kommer aldrig att komma fram för då är tiden ute.
Mina föräldrar var till Antikrundan en gång för att få ett gäng karaffer värderade. De, föräldrarna alltså, blev inte alls särskilt trevligt emottagna, trots att karafferna var värda en hel del. De blev inte utvalda att vara med i programmet och då behövde Antikrundan inte ödsla så mycket trevlighet på dem.
Falsk trevlighet alltså.
Ond trevlighet. Den värsta av trevligheter. Som när man dissekerar ordet trevligt och når in i dess kärna och märker att ordet egentligen är helt tomt och inte betyder någonting alls.

Födelsedagströja

När jag fyllde år härom sistens så låg ett mail från Inter i min mailkorg som grattade mig på min 43-årsdag.
Undrar om det var Zlatan eller Materazzi som kom ihåg mig på min dag...
Jorå.
Allt sker per automatik.
Det hindrar mig inte från att spekulera.

Vedeldade ugnar - radiokrönika

Det är inte lätt att vara politiskt korrekt i dessa tider.

Klockan är fem på morgonen och jag läser på TT att:
"En vedeldad kamin kan vara mysig.
Men också lite farlig.
Luften hemma hos den som eldar med ved kan vara som en trafikerad storstadsgata. /.../ Luften i vardagsrummen hos vedeldarna var som på Hornsgatan på Söder i Stockholm."

Så vad ska man göra då...
Nu blev det plöstligt väldigt lätt att luta sig tillbaka i stolen och tänka att det spelar fan ingen roll, det går ändå åt helvete med klimatet, och världen.

Åsså känner man sig som en loser och en svikare till råga på allt.
För ett ögonblick känns det som att allt är ditt fel.
Det är ditt fel att allt köttätande försämrar klimatet.
Det är ditt fel för du tog bilen till jobbet för du sovit över.
Det är ditt fel för du tog den billiga plastkassen på affären i stället för den dyrare som är gjord av majs och som äter upp sig själv i komposten och bara försvinner.

Det är omöjligt att göra helt rätt. I såna fall får man krypa in under en säng och hålla andan. Och det vore ju dumt.
För om det är så att du är en av dem som faktiskt tänker på miljö och klimat och ändå försöker förbättra så är ju det en bra sak. Dessutom vore det evoultionsvidrigt att bara lägga sig ner; en sak som är säker är ju stt männsikan är satt på jorden för att reproducera sig.
Du föddes in i andra millenniet och då får du liksom ta det onda med det goda.
Huvudsaken är att du gör något.

Dessutom är det nog bra att falla tillbaka i stolen och kapitulera då och då. Då har man insett hur stort problemet är, och om man sen sitter och tänker efter och samlar krafter igen kanske man inser att bara man gör en liten liten grej för miljön så är den faktiskt av godo.

Och med tanke på evolutionen då. En sak som du alltid kan ta till för att veta att du gör nånting rätt är ju att älska, ha sex, ja göra barn alltså.

The Importance Of Nerding

Jag nördade loss i helgen, eller i helgen, jag började redan i torsdags.
Jag var hemma och hade feber och när jag har feber blir jag alltid lite liten och är ungefär som när jag gick i sexan och hade vattkoppor.
Skillnaden är dock att nu är det inte 1977 och jag är inte hänväsad till TV1 som bara sänder skol-TV och sen ingenting alls fram till kanske halv fem på eftermiddagen. Nu kan det vara värt att vara sjuk bara för att få ägna sig åt daytime TV, filmer man inte hunnit se, eller filmer som man har sett om och om igen.
1977 fanns inte DVD, jag vet inte hur det stod till med videosarna då, men vi hade inte någon.
Nu har jag allt sånt. Rörliga bilder.


Nördandet? Ja, egentligen är det Larrys fel. Han gick och mumlade nånting om att nu när det var rea på Ginza så skulle han ta och tjacka ringentrilogin för den hade han ju inte - Gud jag vet inte ens om han sett filmerna, stackarn.
"Köp EXTENDED version", sade jag.
Jag hade redan lite feber och eftersom jag är lite mindre då började jag drömma mig in i alvernas, hobernas och orchernas värld. Lite smått så där.
My preciousssssss...

I mellanstadiet, högstadiet och ända in på första året i gymnasiet var jag en riktigt ordentlig ringen-nörd. Jag kunde sitta och diskutera ringens värld i nätter med andra nördar: Hur länge föll egentligen Gandalf med balrogen? Hur lång var Aragorn egentligen? Skulle man säga Aragorn, eller skulle man kalla honom Vidstige? Dunedain?
Sommaren mellan åttan och nian kom min kompis Cilla hem till mig med andan i halsen och sade att:
"Brorsan har börjat spela ett spel som tar flera år att spela och allting är som i Sagan om ringen."
Fas två alltså; Dungeons & Dragons.
Min svåger är 43. Han spelar fortfarande.

I torsdags var jag hemma.
Först gjorde jag ingenting. Sen var jag tvungen att gå ut och parkera om bilen. Sen började jag.
Alla tre filmerna. 3 x 4 timmar med Sagan om ringen i rörliga bilder.
Och det var så härligt.
Jag har även bläddrat i Tolkiens Bestiarium (som jag faktiskt hade med mig till London när jag bodde där 1985-1987).
Jag småläste lite i Silmarillion, som jag till denna dag ännu inte lyckats läsa ut och jag tittade i Ringens värld för att se hur länge Gandalf egentligen föll.
Jag tror att jag fick det till ungefär två veckor.



Nu är det måndag och jag är inte riktigt beredd att släppa det här än. Jag har fortfarande sex stycken DVD-filmer med extramaterial att ta mig igenom.

Såg förresten på nätet att man kan åka på ringenresor till Nya Zeeland, men det kanske är att dra det lite väl långt.

Kända tvångsneurotiker XXIII

Marco Materazzi - Fotbollsspelare.
Alltid nr 23.
Marcus Birro skriver om Materazzi:
"Marco Materazzi är ett exempel på en besvärlig människa. Eftersom han tvingar oss att förhålla oss till honom. Det finns gott om besvärliga människor. Kamphundar i ett kollo av pudlar. Jag älskar dem. Även när jag inte håller med dem."

Kända tvångsneurotiker VI

David Beckham - fotbollsspelare
Allting måste ligga perfekt, på rätt plats runt honom och dessutom måste allting komma i jämna par. Har han till exempel tre burkar Pepsi i kylen, måste han kasta bort en. De andra måste stå jämnt och exakt med etiketten framåt. David Beckham hör till de 2% av tvångsneurotikerna (tillsammans med författaren) som lider svårare OCD.

Kända tvångsneurotiker V

Paul Gascoigne - Gazza, fd fotbollsspelare, sedd av många som "most gifted footballer of his generation".

Spurs - Arsenal 0-0

Weyde och jag ser på derby tillsammans fast på varsit håll. Vi smsar.
Jag brukar smsa med min far i fotbollsmatcher. När far såg Ryssland i EM i somras smsade han att han börjat tro på fotbollen igen som sport.
Nu har Arse köpt Arsjavin.

Spurs har fått tillbaka Keane från L´pool.
Robbie Keane som man sålde tillsammans med Berbatov när man skulle köpa Arsjavin...
Det konstigaste den här matchen är att Weyde på något läskigt sätt lyckas med att skada och flytta på spelare i egna laget som han tycker illa om. Jag vet inte hur han gör. Han verkar umgås i fel fotbollskretsar.

Hur man räddar barn från tvättmaskiner - radiokrönika

Aftonbladet skriver om lillebrodern som råkade starta tvättmaskinen med sin 4-åriga syster i.
Flickan hade varit i maskinen i minst två minuter när hennes mamma hittade henne.
Enligt obduktionen dog flickan omgående efter att maskinen startat.

Det är såna här historier som får oss tvångsneurotiker att säga:
"Ja men där ser ni."
Det är bra att kolla en gång extra.
Det är bra att ha sladdar utdragna, så man inte utan att man tänker på det kommer åt en knapp, åsså vips så har man orsakat en smärre katastrof.

Låter det sjukligt...
Nja,
men faktum är att hela två procent av världens befolkning lider av tvångsneuroser. OCD, som det heter.
Obsessive compulsory disorder.
Man kollar.
Man räknar.
Man kanske måste ta i precis allting och man kanske borstar tänderna så att tandköttet blöder och då borstar man lite till.
En tvångsneurotikers vägar äro outgrundliga. Det ligger inte någon som helst logik i tvångshandlingar.

En gång frågade jag en som är kunnig i ämnet hur det kommer sig att den här sjukdomen över huvudtaget finns.
"Ja, men tänk", sa hon. "Tänk att du kanske hade bacillskräck förr i tiden, tvättade dig och höll rent i den mån det gick, kanske under medeltiden och så förde du över det beteendet på dina barn, inte sjukdomen, men ändå renhållningen, och då kanske den familjegrenen blev livskraftigare än andra."
Vem vet...

USA brukar säga att OCD kostar kostar staten så och så många biljarder kronor per år.
Jag brukar tänka på hur mycket pengar man sparat in på tvångsneurotikerna.
Tänk på alla presumtiva faror som avvärjts på grund av deras minutiösa koll av saker och ting.
Nu vet jag inte om den stackars flickan stått att rädda i alla fall, men för tvångsneurotikerna är det i alla fall
en tröstande tänke.

Konsten att äta glass på ett ilsket sätt

Listig litteratur I

Världens bästa saga!

Kända tvångsneurotiker IV

Cameron Diaz
Skådis och fd fotomodell.
Har OCD i formen av bacillskräck. Putsar alla dörrhandtag innan hon öppnar dörrar "så till den milda grad att färgen släpper". Hon tvättar händerna om och om igen och använder armbågen om hon kan skjuta upp dörrar istället för att behöva ta i handtagen (vilket ju då leder till ett ihärdigt putsande). Hon säger att hon på senare år har slutit fred med sina tvång.

Jag tycker om glas

Underbara kvinnor i butik

Dom bara stod där, som systrarna Graaf ungefär.

Den roligaste bilden jag vet

Mina syskonbarn.
Ungefär som när familjen Simpson springer omkring och plötsligt sätter sig i soffan i början av varje program.
Man vet aldrig vad det blir.