Som ni vet är jag oehrört svag för filmer där ädla män slåss med svärd och som, när allt ser som absolut mörkast ut, håller ett brandtal som får männen och kvinnorna i filmen att gladeligen kasta sig in i döden eller vad hemskt som helst och man kan med90 procents säkerhet säga att vid det här laget i filmen gråter charlotta.
Amerikanarna är fantomer på att skriva brandtal till filmer omgodhet, onska och rättvisa, så det vore ju underligt om de inte klarade det i verkliga livet.
Jag undrar vem som skriver president Obamas tal. Om det är så att han gör det själv, har han enligt mig en lysande framtida karriär som manusförfattare när han kliver ner från presidenttronen.
För obamas tal igår var faktiskt precis som på film, hos mig tryckte talet på de rätta knapparna, och kalla mig fånig och blödig, men ja jag grät på rätt ställe.
Ibland är CNN bättre än film.
Jag kommer ihåg när man gick och köpte läsk och chips och satt hela nätterna och såg på gulfkriget, eller när man i någon slags vacuum satt och såg på händelserna runt den elfte sepetmber 2001.
Och det blir som på film.
Man kan glömma att att det faktiskt händer på riktigt och då blir det plötsligt en helt annan vinkel på säget att man inte kan skilja på fiktion och verklighet...
Om det blir som President Obama sa att de goda överlever och får varann och det blir fred på jorden vet jag inte om det ändå kanske är film men för känslans skull låtsas jag att det är verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar