Nu när jag kom hem efter att ha sänt lunchen och öppnade dörren till rum 401 så var rummet nystädat och Kurt spårlöst försvunnen.
Jag tittade överallt, två städerskor som inte trodde mig (dels hon som städat mitt rum och som sett att han inte sprang ut....) var in och letade och, nej han var borta. Hotel Svava har fyra vånignar och väldigt många rum på varje våning.
Tillslut hade jag styrt upp alla städerskor, min stackars magsjuke kollega Tobey i 432:an och receptionisten och vi gick från rum till rum. Tobey var till och med ut i garaget och ut på gatan. Jag var nära gråt men höll mig.
Det var jättehemskt.
"Näe", sa tillslut en tjock städerska som också hade en katt som heter Kurt (!).
" Vi tar och tittar en gång till hos dig, man vet inte med dom där katterna."
Han låg under sängen. Som om ingenting hade hänt.
Tydligen hade han legat mellan vägglisten och draperingen på sängen och gjort sig smal som ett litet jag vet inte vad.
Katter är magiska, det vet jag, men att dom dessutom kan göra sig osynliga och ändra storlek...
Den lille katten upphör aldrig att förvåna mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar