måndag 14 december 2009
Jag längtar till Italien
En gång träffade jag en man som kom från Teneriffa.
Jag tyckte att det lät helt corny. Dit åker man ju.
Nu är ju faktiskt Teneriffa så mycket mer än bara en kanarieö som ligger där i Atlanten bara för att vi nordbor ska ju ha något att göra på vintrarna.
Spaniens högsta berg ligger på Teneriffa. Teide.
När jag var på ön snöade det för första gången på 30 år. Då tog teneriffaborna sina bilar upp till Teides sluttningar och åkte pulka på bilmattorna.
Annars lever man på bananexport.
varför pratar jag om Teneriffa?
Därför att jag egentligen tänker på venedig.
Jag läste härom dagen att Venedig är på väg att avfolkas. Man vill inte bo där längre. Priserna är för dyra och det enda man har chans att tjäna pengar på är turistnäringen och alla kan inte bli gondoljärer.
Nu har invånarantalet sjunkit till under 60.000 och det är inte alls mycket för den fornstora staden, och därför anordnade man en manifestation, en ganska makaber sådan, men ändå en manifestation.
En konvoj av gondoler med kransprydda kistor flöt genom staden till ljudet av sånger och dikter på venetiansk dialekt. Och samtidigt passade ett amerikanskt universitet på att samla DNA-prov av venetianarna i ett forskningsprojekt om central- och västeuropeiska befolkningars ursprung.
Jag såg en Gary Larsen seriestrip en gång om två arkeologer från framtiden som gräver upp en toalettsits. "De bar dessa som kragar vid ceremonier", säger den ene arkeologen till den andre.
Från början var staden faktiskt ett flyktingläger. Man sökte skydd från hunnerna och senare från langobarderna.
Sin riktiga storhetstid upplevde Venedig under medeltiden och rennäsansen.
Nu verkar det ju mer som om vi tycker staden är för liten. Det är trångt. Och dyrt. Man får inte plats. Turister och venetianer.
Så man kanske inte alls ska satsa mer på att gå ifrån den turistiska monokulturen. Man kanske ska bygga ut stan och göra turismen ännu större. Så att alla får plats. Herregud, du kan ju åka gondol i Las Vegas, varför inte gräva lite nya kanaler här och där på hemmaplan.
VI kommer ju inte att sluta åka till Venedig, inom den närmaste framtiden i alla fall. Vi kanske kommer att sluta tro att nån verkligen kan bo där, som på Teneriffa eller i Las Vegas, men dö, kommer nog inte stan att göra.
Eller så blir det så att vi slutar fara dit och staden faller i glömska och sjuker ner i sin egen vackra lagun och försvinner i adriatiska havet.
Betänk då att kulturer har uppstått och dött i alla tider.
Jerico, Manco Capac och hans inkaimperium, Arboga och även, en gång i framtiden, Gävleborgs län.
Etiketter:
I den vanliga världen...,
Radioprat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar