måndag 14 december 2009
And the winner is...
Det är bragdmedaljernas och jerringprisets tid, det är jul- och advdentstider men det är framför allt nobelprisens tid.
Nobelprisen.
Prisernas creme dela creme.
Om jag fick välja vilket pris jag ville skulle det naturligrtvis vara nobelpriset. I litteratur.
En gång när jag var och besökte Selma Lagerlöfs Mårbacka, försökte jag när jag såg medaljen, stå där i hermetiskt tillsluten låda, att affirmera allt vad jag orkade. Affirmera: ni vet när man upprepar positivt färgade fraser för sig själv i syfte att förbättra sin livssituation. Jag tänkte att "en dag ska den bli min".
I väntan på priset, ungefär samtidigt som jag blev utgiven första gången, slog jag mig i kast med att läsa ALLA nobelpristagarna i litteratur, utan uppehåll. Nu är det inget bra projekt i och med att man inte kan avsluta det , och det kanske var just att nobelpriset aldrig tar slut som det föll på, men jag hann i alla fall läsa en radda författare som jag inte läst tidigare. Kawabata, Kipling Och Unsedt till exempel.
Jag tankte att de tidigare pristagarna skulle kunna ge mig en liten hint i alla fall om hur man går tillväga om man har planer för framtiden som att till exempel ro hem litteraturpriset.
Jag har fortfarande ingen aning om vad som krävs kan jag säga. Tur och talang antar jag, som i vanliga livet.
Egentligen borde jag kanske syssla mer med att fundera ut hur jag ska få fredspriset. Det gagnar ju trost allt fler så att säga.
Men varför får man egentligen nobelpriset då, alltså egentligen:
Så här skrev Nobel i sitt testamente:
Jag undertecknad Alfred Bernhard Nobel förklarar härmed efter moget övervägande min yttersta vilja i afseende å den egendom jag vid min död kan efterlemna vara följande:
Öfver hela min återstående realiser-bara förmögenhet förfares på följande sätt: Kapitalet av utredningsmännen realiseradt till säkra värdepapper skall utgöra en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem som under det förlupna året hafva gjort menskligheten den största nytta.
Räntan delas i fem lika delar som tillfalla:
en del till den som inom fysikens område har gjort den vigtigaste upptäckt eller uppfinning; en del den som har gjort den vigtigaste kemiska upptäckt eller förbättring;
en del den som har gjort den vigtigaste upptäckt inom fysiologiens eller medicinens domän;
en del som inom litteraturen har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning;
och en del åt den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande och spridande av fredskongresser.
Prisen för fysik och kemi utdelas av Svenska Vetenskapsakademien; för fysiologien eller medicinska arbeten av Carolinska Institutet i Stockholm; för litteratur av Akademien i Stockholm samt för fredsförfäktare af ett utskott af fem personer som väljas af Norska Stortinget.
Det är min uttryckliga vilja att vid prisutdelningarna intet afseende fästes vid någon slags nationstillhörighet sålunda att den värdigaste erhåller priset antingen han är skandinav eller ej.
Detta testamente är hittills det enda giltiga och upphäver alla mina föregående testamentariska testamenten om sådana skola förefinnas efter min död.
Slutligen anordnar jag som varande min uttryckliga önskan och vilja att efter min död pulsådrorna uppskäras och att sedan detta skett och tydliga dödstecken af kompetenta läkare intygats, liket förbrännes i så kallad cremationsugn.
1969 började man dela ut Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne Ekonomipriset är inte ett nobelpris, eftersom det inte förekom i Alfred Nobels testamente, men hanteras i övrigt precis som nobelprisen.
Jag har mött en nobelpristagare i hela mitt liv. Eller egentligen mötte jag inte honom utan gick in i honom, på flit. Det var på bokmässan 1994 och irländaren Seamus Heany var där, han hade inte tilldelats priset än, men det var i oktober så saken var klar och bestämd och klargjord av svenska akademin.
Han stod i natur och kulturs monter och och jag trampade runt och visste inte riktigt hur jag skulle gå tillväga för att träffa honom. Han var mycket upptagen, tillslut bestämde jag mig för att nudda honom. Jag gick besämt in i montern, slog en stor lov och precis när jag gick förbi mr heany så såg jag till att våra armar krockade.
Det var nästan magiskt.
Jag kommer med absolut största möjliga sannorlikhet aldrig att få nobelpriset i litteratur. Men det är skönt att drömma. Jag har redan klart för mig vilka jag skulle bjuda, hur jag skulle agera när jag får reda på det och naturligtvis det viktigaste för en moderna kvinna i tiden, vad jag skulle ha på mig på utdelningen.
Vad jag skulle göra för pengarna: Ordna fred i världen och på det viset även ro hem miss Universumtiteln på en och samma gång.
Etiketter:
Böcker,
I den vanliga världen...,
Radioprat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar