Varje vår blir jag kär i samma människa.
I några år i början när den långa och ihållande förälskelsen givit vika tyckte jag bara att jag blev patetisk om våren. Nu kan jag gå och vänta på den. Jag vet att han kommer gående någon gång i början av april och sen hänger han runt till någon gång i början på juni och då är det plötsligt som om han aldrig funnits.
Hjalmar Gulleberg skrev att:
"en majnatts melodi har sprängt mitt bröst!"
Det är en ganska sensationell känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar