Ur "Alla familjer är psykotiska" av Douglas Coupland
"Okej, nu vet jag - min övernaturliga förmåga - jag skulle kunna skjuta ut blixtar ur fingertopparna - jättefeta utbildningstevedokumentärblixtar - och de som blev träffade av såna blixtar skulle gå ner på knä och när de stod på knä skulle de befinna sig under vattnet, på ett ställe där jag var en gång utanför Bahamas östkust, där en miljon knallblå fiskar kom simmande och upptog mig i sitt stim - och sen skulle de befinna sig högt uppe i luften, över Manhattan, ovanför World Trade Center, mitt i en flock duvor som flög mellan skyskraporna, och sen - ja, vad då? Sen skulle de bli blinda, och sen skulle de föras bort - de skulle få hemlängtan - värre hemlängtan än någonsin förr - de skulle längta hem så att de nästan dog - och så skulle de dumpas i, jag vet inte... mitt på en skördad majsåker i Missouri. Och sen skulle de kunna se igen, och ur utkanterna på åkern skulle det börja komma folk - alla de nånsin hade känt - och de skulle ha med sig schwarzwaldtårtor och lyktor i form av påsköstatyer och bergsprängare som spelade samma låt, och himlen skulle förvandlas till en solnedgång, så som den gör i Disneybroschyrerna, och de som jag hade skjutit blixten i skulle aldrig mer vara ensamma eller övergivna."
CC, jag har en vacker tavla av dig! Tavlor har jag gjort själv, inga som syns på duk eller papp, men paletten om mitt liv är fulla av färg, så tavla! Du är förvirrad nu när du läser men allt har en förklaring... du har drömmar runt din mun och på dina kläder. På ditt vernisage. En miljard år sedan. Vi är vackrare nu! Kram Plank
SvaraRadera