Ja, nu är den snart borta igen.
Men Gud va skönt, tänker, eller säger eller rent utav skriker vi allt medan vintern rasar ut för våra fjällar och drivans blommor faller ner och dör.
Ännu en av dessa fimbulvintrar till ända.
Fimbulvintern var vintern som varade i tre år utan någon sommar. Den hade trollats fram av Valand, som spenderade vintrarna hos Snö den Gamle i Finland.
Nu behöver vi inte direkt gå och vara rädda för jordens undergång. Då krävs allt lite mer än en treårig vinter utan somrar. Efter vintern krävs nämligen ett krig och inte vilket krig som helst .Nu måste Tre tuppar gala - en hos asarna, en hos jättarna och en hos Hel. Då blir det översvämning och skeppet Nagelfar kommer loss. Heimdall blåser i Gjallarhornet. Fenrisulven, Midgårdsormen, jättarna, eldjättarna och Loke samlas för att kämpa mot asagudarna. Kampen står på Vigrids tusenmilaslätt och först då, när Surt satt världen i brand, sjunker den till havets botten och går under.
Jag tänker att ibland kommer det så mycket snö så man drabbas av vanmakt och man höjer nävarna mot skyn och funderar på utvandring men erkänn att du var lite orolig när plötsligt vintrarna blev mildare i början på 2000 talet. Inte klimatorolig utan mer orolig för att hela din identitet som nordbo skulle gå i stå. Du kunde inte längre kunna skryta om den kalla nord när du vistades i andra länder eller träffade folk från varmare breddgrader.
De långa vintrarna med temperaturer som ovana har mycket svårt att klara av.
Månaderna mer eller mindre utan dagsljus.
Den kalla nord.
Detta mytiska klimat.
Skrytvintrarna har kommit tillbaka i två år nu och visst står du lite mer rakryggad när nån undrar om det är sant att det är så kallt här och du börjar berätta och kanske till och med har en bild eller två i telefonen från hur det såg ut i vintras.
Det är alltid härligt att kunna skryta lite, att vara speciell, att uthärda saker med en klackspark, saker som andra tycker är jättejobbigt.
Bli lite viking ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar