måndag 16 augusti 2010

Som på film


Jag gråter när jag ser på film.
Ibland gråter jag så att tröjan blir alldeles blöt ifram.
Ibland sätter jag på filmer med givna gråtklipp bara för att få en ursäkt att gråta lite.
Som när Maximus dör i Gladiator.
Som när Andy Garcia och Kevin Costner kramas i De omutbara.
Åsså filmen som fortfarande kan bringa mej helt ur fattning:
James Camerons TITANIC från 1997. Jack Dawson och Rose DeWitt Bukaters dödsdömda kärlekshistora på ett sjunkande skepp.
Vet ni förresten att citatet "I'm king of the world" röstades fram som det fjärde populäraste filmcitatet genom tiderna.
Det sägs att James Cameron själv dök ner till Titanics vrak under inspelningarna och blev så känslomässigt överrumplad att han spenderade mer tid med henne än vad passagerarna någonsin hann göra.

Anhöriga till människor som var med ombord på Titanic 1912 ska göra en minnesresa längs samma rutt som fartyget. Om två år ska fartyget Balmoral avsegla från Southampton i England och stanna ovanför vraket den 15 april, på dagen hundra år efter att Titanic sjönk.
"Det kommer att bli en känslomässig stund när vi är över vrakplatsen där jag dök 2001 och där min farfar lämnade Titanic roende livbåt 13", sade Philip Littlejohn, vars farfar överlevde olyckan.
Elizabeh Gladys "Millvina" Dean, som tros ha varit den sista överlevande i livet, avled i maj förra året, 97 år gammal. Hon vara bara nio veckor när Titanic krockade med isberget och 1 517 personer följde med fartyget ned i djupet.

Antagligen kommer även detta att filmas. Jag har tidigare haft lite svårt för när människor träffas och återupplever något de egentligen inte upplevt och dessutom rörs av det. Jag tar tillbaka det uttalandet och ber så mycket om ursäkt anda sedan jag besökte Auschwitz och träffade efterlevande.
Undrar hur mycket Titanic påverkat dessa män och kvinnor som kommer att resa om två år.
Undrar vad deras val i livet hade varit om Titanic inte hade sjunkit.
Man säger ju att en fjärils vingslag kan orsaka en orkan på andra sidan jorden. Sätt detta istället i ett historiskt perspektiv.
Tänk om - är en fråga som man kan ställa sig själv till man blir tokig.
Och vilket är då det mest populära filmcitatet genom tiderna?
Frankly my dear, I don´t give a damn.

Det här är Charlotta Cederlöf för Morronen i SR Gävleborg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar